Tecken i skyn 53

av Joakim R. S. Nilsson

”Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna
klädd i solen och med månen under sina fötter och
en krans av tolv stjärnor på sitt huvud” Uppenbarelseboken 12:1

Vi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi närmar oss
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen. >>Uppdateras torsdagar<< 2007-03-15 Eldstenen

Innehöll Förbundsarken i själva verket en kraftfull kristall vars verkningar inte fullt ut kunde kontrolleras? Nya uppgifter som jämför hebreiska och egyptiska skrifter verkar tyda på det. Kristallen själv var varken ond eller god men kunde brukas olika beroende på användarens sinnelag. För en balanserad och initierad person var stenen en utmärkt förstärkare för att komma i direkt kontakt med det kosmiska medvetandet (Gud). Men om en ovan och obalanserad person närmade sig stenen kunde den plötsligt, utan någon förvarning, ladda ur sig och bringa ”inkräktaren” om livet med en ljungande stark blixt.

Uppenbarligen var stenen en slags naturlig eller artificiell kondensator som genom sin kristallstruktur genererade ett kraftigt elektrostatiskt fält omkring sig. Här får arken sin uppgift och sin förklaring; arken var tillverkad för att utgöra en isolator som gjorde att stenen kunde transporteras. Förbundsarken av trä var därför belagd innan och utan med ett guldlager och den fick endast bäras med de båda trästängerna. Vid ett tillfälle råkade en bärare komma åt själva arken med handen och blev omedelbart likviderad.
Men ”rätt använd” kunde stenen fungera som ett vapen; fienden förpassades till stoft.

Det fanns dock en annan karaktär hos stenen som tjänade ett betydligt nådigare syfte. Om den inneslöts i en lämplig byggnad fördelade sig energin jämnt och balanserat med vitaliserande och medvetandehöjande effekt. Den stora pyramiden i Giza var möjligen konstruerad just för att hysa denna sten. Infattad i kungskammarens sarkofag började stenen lysa klart och även brumma dovt. Landet runt omkring och kanske även jorden i sin helhet blev därmed inhöljd i ett förklarat skimmer av kosmiskt medvetande. Detta var säkert en ovärderlig skatt för härskaren, vem kunde rubba eller överträffa honom?

Likafullt blev stenen ändå stulen vid ett tillfälle. En sumerisk skrift som uppvisar vissa slående paralleller berättar om att guden Enzu lyckades stjäla ”ödestavlorna” när Enlil (en annan gud) intet ont anande emottog Enzu i ”Ekur” (hus som reser sig likt ett berg).
En strof från skrifterna lyder; ”tystnad rådde, Helgedomens glans var borta”. Tilltaget vållade bryderier, vem skulle återbörda formlerna? Det var känt att den som motsatte sig innehavaren blev ”såsom lera” (till stoft). Men till slut; hjälten Ninurta tar tillbaka föremålet. -- Tack till Maurycy Domaradzki för videorna del 1, del 2 och för intervjun.

/Joakim R S Nilsson