av Kjell Martinsson
Att blunda är också ett sätt att se påpekade en arbetskamrat för mej en gång. Och visst hade han rätt. Men att en professor i internationell historia gör samma sak är skandal!
I sin artikel den 26 mars i SvD påstår Salomon - utifrån en bok av statsvetaren Andrei S Markovits: "Varför Europa inte tycker om Amerika". Men i texten vimlar det av undanhållande av fakta och rena sakfel.
Hur kan jag påstår det? Jo, det räcker med att hänvisa till den faktasamling som William Blum presenterade i sin bok "CIA & USA:s verkliga utrikespolitik" (Epsilon press, 1998).
William Blum har tidigare arbetat vid amerikanska utrikesdepartementet och de senaste snart 40 åren har han forskat kring just CIA och amerikansk utrikespolitik.
Krigsförklaring mot Frankrike
Redan 1798 inledde USA ett sjökrig utan krigsförklaring mot Frankrike. Och fram till år 1900 dokumenterar Blum drygt hundra tillfällen när väpnade styrkor använts utomlands. Det handlar om direkta landstigningar och olagliga bestraffningar mot andra länder och dess civilbefolkning, men givetvis också angrepp mot militära mål.
På 1900-talet har aktioner av detta slag intensifierats. Det beror inte minst p.g.a. att vapenteknologin förbättrats hos de angripande USA-soldaterna.
Mordförsök
En källa till ökat misstro från omvärlden som Salomon helt tycks ha missat är amerikanska mordförsök på utländska ledare. William Blum listar 34 ledare runt om i världen där CIA direkt eller indirekt agerat för att mörda högt uppsatta ledare. Ta t.ex. Charles de Gaulle,1965/66, som var Frankrikes president vid tillfället.
Idag är listan längre - se t.ex. den mot folkrätten stridande avrättningen av Iraks president Saddam Hussein. Irak är ockuperat i strid mot FN-stadgan och rättegångar mot ett lands ledning blir därför illegala och saknar varje form av legitimitet.
Att USA bedrivit anfallskrig av ännu värre karaktär efter andra världskriget tycks inte bekymra Salomon. 1962 initierade den i väst fortfarande så omhuldade presidenten J F Kennedy Vietnamkriget. Fram till 1975 beräknas enligt vissa källor tre miljoner vietnameser ha dött. Inte minst i Sverige väckte angreppskriget djup indignation. En stor del av min ungdomsgeneration var direkt engagerat i den svenska Vietnamrörelsen, som var en av världens starkaste solidaritetsrörelser. Har prof. Salomon glömt detta?
En obekväm sanning
I Al Gores film "En obekväm sanning" redovisas ett möjligt scenario för världens utveckling. Och det är inte nådigt för varken hr Salomon eller någon annan. Och dessutom vill Al Gore lägga över problemet på oss som ser filmen, när det i själva verket är framförallt politikerna i USA och i väst överhuvudtaget som orsakat den tilltagande miljöförstörningen. Individuella lösningar är goda, medan kollektiva är onda tycks vara ledstjärnan.
Men detta har inget med fördomar att göra! Låt oss för guds skull hoppas att Al Gore har fel och att hans film bara är ett sätt att skickligt göra propaganda för en - ännu inte - lanserad presidentvalskampanj för demokraterna.
Salomon försöker bortse från att Irakkriget mer handlar om säkrandet av oljan för att istället handla om amerikansk livsstil och normer. I likhet med Sverige är vi faktiskt beroende av att oljan flödar - inte minst för transport av livets nödtorft. Bilen är nödvändig för att handla hos Wal-Mart! Annars svälter folk ihjäl. Inget kunde vara mer felaktigt än att påstå att USA är en "Mr Big" som många önskar på fall. Däremot måste det amerikanska folket göra sig kvitt den nuvarande statsledningen, så att friheten kan börja byggas upp igen från grunden.
Nu tycks anti-krigsmotståndet växa i USA. Alltfler kända personer talar mot kriget, samtidigt som likkistorna kommer hem med fler och fler dödade soldater. Lemlästade krigsinvalider som fått avsked under oklara omständigheter underminerar också ständigt president Bushs ställning. Nu senast var den kände skådespelaren Sean Penn ute och agiterade kraftfullt mot kriget. Och så demokraterna i kongressen - Bushs ständiga huvudvärk! Krav på riksrätt framförs allt oftare.
Nej, den hållning som Kim Salomon ständigt tycks återkomma till har för länge sedan passerat "bäst före datum". Inse det och arbetet med internationella frågor kommer att bli mycket lättare!
USA och Amerika
Och så denna ständiga sammanblandning av USA och Amerika. Amerika är ett mycket vidare begrepp än USA.
USA kommer som alla andra imperier på jorden att gå under som system. Frågan är bara: när?
Låt oss hoppas att det sker under ordnade former. Annars kan det tyvärr komma att drabba USA:s redan många fattiga hårt.
Kjell Martinsson
En ödmjuk önskan om det obekvämas yttrandefrihet – eller en inbjudan till en intellektuell dans. UUAA Radios alternativa blogg, där andra röster, andra infallsvinklar och andra ifrågasättanden publiceras.
Thursday, March 29, 2007
Tecken i skyn 54
Kungadöme
av Joakim R.S. Nilsson
För över fem tusen år sedan infördes ett nytt styrelsesätt på jorden, kungadömet blev en förmedlande länk mellan gudasönerna och människan. Gudasönerna var förstås de rymdfarande folken från planeten Nibiru. Men situationen var lite mer komplicerad än så, gudarna hade nämligen tagit sig jordiska hustrur med följden att en hierarki nu var en realitet. Avkomlingarna till de blandade äktenskapen (och sporadiska relationerna) kallades för halvgudar och åtminstone de själva såg sig som lite förmer än människan.
Även gudarna tycks ha premierat halvgudarna i de inledande valen av jordiska kungar.
Gudarna drog sig allt mer tillbaka till sin egen planet och styret av jorden vilade nu helt på en rad ”upphöjda regenter”. Det ursprungliga syftet med kungadömet var säkert att låta halvgudarnas styrka och kunskaper komma folket till del. Emellertid uppstod snart konkurrens och maktstrukturer mellan olika kungariken. På jorden rådde ett veritabelt maktvakuum och bittra, långvariga strider blev följden. Människorna blev inblandade i krigen och de var alltid lojala mot sin aktuelle herre, vad annat skulle de göra? Då och då sändes emissarier ut från Nibiru för att ”tala krigsherrarna tillrätta”, utan resultat.
I en bibelpassage (Luk 20:9) liknas kungarna/halvgudarna vid ”arrendatorer”; utvalda personer som har ett avtal att bruka någons jord. Dock är de fullkomligt ointresserade av att dela med sig av sin rikedom, svartsjukt bevakar de sina intressen och går raskt till attack mot alla som gör anspråk på egendomen. Vi måste skingra alla dimstråk och tvivel här; dessa arrendatorer är fortfarande närvarande och verksamma i vår värld. I stället för kungar kallar de sig nu oftare för presidenter, statsministrar, företagschefer och rådgivare. I hemliga sällskap och i slutna rum håller de troget varandra om ryggen.
En alldeles sällsynt komplicerad situation har uppstått på jorden. En korrumperad elit, stödd av utomjordingar från Dracokonstellationen, gör sitt allra bästa för att decimera och utarma jordbefolkningen. Samtidigt har de långt gångna planer på att stå emot det oundvikliga besöket från Nibirus invånare, Anu, när den dagen kommer. Möjligen vill de att jordens invånare skall uppfatta Nibirus flygande farkoster som fienden. Hoppet är att Anu skall ge upp försöket att återuppliva kontakten med mänskligheten och dra sig tillbaka. Har eliten en chans mot ”Nibirus Örnar”? Nej, översittarnas tid är förbi!
För över fem tusen år sedan infördes ett nytt styrelsesätt på jorden, kungadömet blev en förmedlande länk mellan gudasönerna och människan. Gudasönerna var förstås de rymdfarande folken från planeten Nibiru. Men situationen var lite mer komplicerad än så, gudarna hade nämligen tagit sig jordiska hustrur med följden att en hierarki nu var en realitet. Avkomlingarna till de blandade äktenskapen (och sporadiska relationerna) kallades för halvgudar och åtminstone de själva såg sig som lite förmer än människan.
Även gudarna tycks ha premierat halvgudarna i de inledande valen av jordiska kungar.
Gudarna drog sig allt mer tillbaka till sin egen planet och styret av jorden vilade nu helt på en rad ”upphöjda regenter”. Det ursprungliga syftet med kungadömet var säkert att låta halvgudarnas styrka och kunskaper komma folket till del. Emellertid uppstod snart konkurrens och maktstrukturer mellan olika kungariken. På jorden rådde ett veritabelt maktvakuum och bittra, långvariga strider blev följden. Människorna blev inblandade i krigen och de var alltid lojala mot sin aktuelle herre, vad annat skulle de göra? Då och då sändes emissarier ut från Nibiru för att ”tala krigsherrarna tillrätta”, utan resultat.
I en bibelpassage (Luk 20:9) liknas kungarna/halvgudarna vid ”arrendatorer”; utvalda personer som har ett avtal att bruka någons jord. Dock är de fullkomligt ointresserade av att dela med sig av sin rikedom, svartsjukt bevakar de sina intressen och går raskt till attack mot alla som gör anspråk på egendomen. Vi måste skingra alla dimstråk och tvivel här; dessa arrendatorer är fortfarande närvarande och verksamma i vår värld. I stället för kungar kallar de sig nu oftare för presidenter, statsministrar, företagschefer och rådgivare. I hemliga sällskap och i slutna rum håller de troget varandra om ryggen.
En alldeles sällsynt komplicerad situation har uppstått på jorden. En korrumperad elit, stödd av utomjordingar från Dracokonstellationen, gör sitt allra bästa för att decimera och utarma jordbefolkningen. Samtidigt har de långt gångna planer på att stå emot det oundvikliga besöket från Nibirus invånare, Anu, när den dagen kommer. Möjligen vill de att jordens invånare skall uppfatta Nibirus flygande farkoster som fienden. Hoppet är att Anu skall ge upp försöket att återuppliva kontakten med mänskligheten och dra sig tillbaka. Har eliten en chans mot ”Nibirus Örnar”? Nej, översittarnas tid är förbi!
Sunday, March 25, 2007
Tecken i skyn 53
av Joakim R. S. Nilsson
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen. >>Uppdateras torsdagar<< 2007-03-15 Eldstenen
Innehöll Förbundsarken i själva verket en kraftfull kristall vars verkningar inte fullt ut kunde kontrolleras? Nya uppgifter som jämför hebreiska och egyptiska skrifter verkar tyda på det. Kristallen själv var varken ond eller god men kunde brukas olika beroende på användarens sinnelag. För en balanserad och initierad person var stenen en utmärkt förstärkare för att komma i direkt kontakt med det kosmiska medvetandet (Gud). Men om en ovan och obalanserad person närmade sig stenen kunde den plötsligt, utan någon förvarning, ladda ur sig och bringa ”inkräktaren” om livet med en ljungande stark blixt.
Uppenbarligen var stenen en slags naturlig eller artificiell kondensator som genom sin kristallstruktur genererade ett kraftigt elektrostatiskt fält omkring sig. Här får arken sin uppgift och sin förklaring; arken var tillverkad för att utgöra en isolator som gjorde att stenen kunde transporteras. Förbundsarken av trä var därför belagd innan och utan med ett guldlager och den fick endast bäras med de båda trästängerna. Vid ett tillfälle råkade en bärare komma åt själva arken med handen och blev omedelbart likviderad.
Men ”rätt använd” kunde stenen fungera som ett vapen; fienden förpassades till stoft.
Det fanns dock en annan karaktär hos stenen som tjänade ett betydligt nådigare syfte. Om den inneslöts i en lämplig byggnad fördelade sig energin jämnt och balanserat med vitaliserande och medvetandehöjande effekt. Den stora pyramiden i Giza var möjligen konstruerad just för att hysa denna sten. Infattad i kungskammarens sarkofag började stenen lysa klart och även brumma dovt. Landet runt omkring och kanske även jorden i sin helhet blev därmed inhöljd i ett förklarat skimmer av kosmiskt medvetande. Detta var säkert en ovärderlig skatt för härskaren, vem kunde rubba eller överträffa honom?
Likafullt blev stenen ändå stulen vid ett tillfälle. En sumerisk skrift som uppvisar vissa slående paralleller berättar om att guden Enzu lyckades stjäla ”ödestavlorna” när Enlil (en annan gud) intet ont anande emottog Enzu i ”Ekur” (hus som reser sig likt ett berg).
En strof från skrifterna lyder; ”tystnad rådde, Helgedomens glans var borta”. Tilltaget vållade bryderier, vem skulle återbörda formlerna? Det var känt att den som motsatte sig innehavaren blev ”såsom lera” (till stoft). Men till slut; hjälten Ninurta tar tillbaka föremålet. -- Tack till Maurycy Domaradzki för videorna del 1, del 2 och för intervjun.
/Joakim R S Nilsson
”Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinnaVi lever i en märklig brytningstid. Det finns tecken på att vi närmar oss
klädd i solen och med månen under sina fötter och
en krans av tolv stjärnor på sitt huvud” Uppenbarelseboken 12:1
slutet av en tidsålder. Följ med i en fortlöpande betraktelse av olika
skeenden i den inre och den yttre världen. >>Uppdateras torsdagar<< 2007-03-15 Eldstenen
Innehöll Förbundsarken i själva verket en kraftfull kristall vars verkningar inte fullt ut kunde kontrolleras? Nya uppgifter som jämför hebreiska och egyptiska skrifter verkar tyda på det. Kristallen själv var varken ond eller god men kunde brukas olika beroende på användarens sinnelag. För en balanserad och initierad person var stenen en utmärkt förstärkare för att komma i direkt kontakt med det kosmiska medvetandet (Gud). Men om en ovan och obalanserad person närmade sig stenen kunde den plötsligt, utan någon förvarning, ladda ur sig och bringa ”inkräktaren” om livet med en ljungande stark blixt.
Uppenbarligen var stenen en slags naturlig eller artificiell kondensator som genom sin kristallstruktur genererade ett kraftigt elektrostatiskt fält omkring sig. Här får arken sin uppgift och sin förklaring; arken var tillverkad för att utgöra en isolator som gjorde att stenen kunde transporteras. Förbundsarken av trä var därför belagd innan och utan med ett guldlager och den fick endast bäras med de båda trästängerna. Vid ett tillfälle råkade en bärare komma åt själva arken med handen och blev omedelbart likviderad.
Men ”rätt använd” kunde stenen fungera som ett vapen; fienden förpassades till stoft.
Det fanns dock en annan karaktär hos stenen som tjänade ett betydligt nådigare syfte. Om den inneslöts i en lämplig byggnad fördelade sig energin jämnt och balanserat med vitaliserande och medvetandehöjande effekt. Den stora pyramiden i Giza var möjligen konstruerad just för att hysa denna sten. Infattad i kungskammarens sarkofag började stenen lysa klart och även brumma dovt. Landet runt omkring och kanske även jorden i sin helhet blev därmed inhöljd i ett förklarat skimmer av kosmiskt medvetande. Detta var säkert en ovärderlig skatt för härskaren, vem kunde rubba eller överträffa honom?
Likafullt blev stenen ändå stulen vid ett tillfälle. En sumerisk skrift som uppvisar vissa slående paralleller berättar om att guden Enzu lyckades stjäla ”ödestavlorna” när Enlil (en annan gud) intet ont anande emottog Enzu i ”Ekur” (hus som reser sig likt ett berg).
En strof från skrifterna lyder; ”tystnad rådde, Helgedomens glans var borta”. Tilltaget vållade bryderier, vem skulle återbörda formlerna? Det var känt att den som motsatte sig innehavaren blev ”såsom lera” (till stoft). Men till slut; hjälten Ninurta tar tillbaka föremålet. -- Tack till Maurycy Domaradzki för videorna del 1, del 2 och för intervjun.
/Joakim R S Nilsson
Friday, March 23, 2007
Stöd Gilad Atzmon
Nu gäller det vi alla ställer upp för Gilad Atzmon som blivit slagträ i
svensk "antisemitismdebatt" i dagarna, med anledning av hans medverkan
på seminariet i Stockholm den 18 mars. Han är född i Israel och har
varit israelisk soldat. Han är en av europas främste jazzmusiker och är
en välkänd skribent och filosof. Han är inte "vänster", han är en sann
humanist som oreserverat ställt sig på palestiniernas sida och stödjer
dem. Han känner palestiniernas fiende bättre än de flesta och har en
enastående förmåga att demaskera sionismen och dess "judiska stat"
(rasistisk apartheid - endast för judar). Gilad Atzmon personifierar
med hela sitt liv i exil i London, solidariteten med palestinierna.
Gå in på FiB längst upp till vänster. där finns all
info du behöver.
Skriv insändare eller brev till expressen:
fjarde.sidan@expressen.se samt
insandare@expressen.se
MVH
Lasse Wilhelmson
svensk "antisemitismdebatt" i dagarna, med anledning av hans medverkan
på seminariet i Stockholm den 18 mars. Han är född i Israel och har
varit israelisk soldat. Han är en av europas främste jazzmusiker och är
en välkänd skribent och filosof. Han är inte "vänster", han är en sann
humanist som oreserverat ställt sig på palestiniernas sida och stödjer
dem. Han känner palestiniernas fiende bättre än de flesta och har en
enastående förmåga att demaskera sionismen och dess "judiska stat"
(rasistisk apartheid - endast för judar). Gilad Atzmon personifierar
med hela sitt liv i exil i London, solidariteten med palestinierna.
Gå in på FiB längst upp till vänster. där finns all
info du behöver.
Skriv insändare eller brev till expressen:
fjarde.sidan@expressen.se samt
insandare@expressen.se
MVH
Lasse Wilhelmson
REGERINGEN MYGLAR IN SVERIGE I MILITÄRA ÄVENTYR
eller
VARNING FÖR BIFFEN OCH BANANEN!!
av Jan-Ola Gustafsson
VARNING FÖR BIFFEN OCH BANANEN!!
av Jan-Ola Gustafsson
För ca 50 år sedan ritade den legendariske tidningstecknaren Jan-Erik Garland (signaturen Rit-Ola) serien Biffen och Bananen, två kompisar som i olika äventyr kompletterade varann för att genomföra sina avsikter. I dagens svenska politisk-militära landskap har vi två personer som kan dra olycka över landet om inte deras
verksamhet granskas mer än vad man hittills gjort. Det handlar om två ledande gestalter som till kroppstyp och utseende även påminner om två killar som hette
Hermann och Heinrich i förnamn och som för ca 70 år sedan också hade ett "Drang nach Osten" och var delaktiga i uppstarten till ett stort krig.
Det handlar om vår rundhyllte försvarsminister Mikael Odenberg, reservofficer vid "skogsmatroserna" (kustartilleriet) och hans verkställande hantlangare, ÖB Håkan Syren.
Dessa två herrar utgör ett radarpar ända sedan Mikael gjorde sin utbildning till reservofficer och då hade Håkan som plutonchef. Sedan borgare och socialister snabbt skrotat vårt värnpliktsförsvar så att vi nu varken har invasions- eller kuppförsvar så har vi fortfarande en starkt överdimensionerad militärledning som febrilt letar efter arbetsuppgifter inom sin bransch. Eftersom man har sett till att fortfarande ha ett fyrtiotal miljarder i "försvarsbudget" så kan man verkligen ta ut svängarna i sin lekstuga och numera strunta i den klassiska svenska doktrinen om "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig" och på fullt allvar fundera på att helt släppa på restriktionerna och bli en fullvärdig legotrupp till de amerikanska ockupationstrupperna i Afghanistan med både marktrupp och flygvapen.
Den här utvecklingen är inte orimlig eftersom en stor grupp frustrerade och testosteronladdade män med fältherredrömmar nu saknar uppgifter på hemmaplan, men då borde i rimlighetens namn de "folkvalda" representanterna för sveriges folk som enligt de demokratiska teorierna ska styra samhället utöva sin grundlagsfästa uppgift att
verkligen hålla i tyglarna. Den nuvarande utvecklingen kommer annars osvikligen att leda till att våra kycklinghökar i militärledningen myglar igenom ett renodlat svenskt deltagande i öppna krigshandlingar under NATO:s eller USA:s befäl vilket givetvis kommer att göra vårt land till måltavla för vedergällningsaktioner av olika slag som kommer att kräva svenskt civilt blod.
ÖB, Håkan Syren har tidigt inskolats i amerikanskt militärt tänkande då han 1988-1989 studerade vid United States Naval War College och sedan gick en påbyggnadskurs där 1998. Åren 1999-2003 var han chef för MUST, den militära underrättelse-och säkerhetstjänsten, och det är inte underligt att hans numera politiske överordnade är en fanatisk förkämpe för att Försvarets Radioanstalt ska få spionera på civil eter- och datakommunikation. Försvars- förlåt krigsministerns politiska uppdrag formuleras så här på Wikipedias sida om honom: "En av hans främsta uppgifter är att fortsätta omvandlingen av invasionsförsvaret till ett modernt flexibelt insatsförsvar med en god internationell förmåga". Observera att det finns ingen målsättning att på något sätt försvara Sverige! (För den nya inriktningen har man bl a köpt in ett par hundra exklusiva terränggående militärfordon från Sydafrika! Fordonet kallas populärt i militärkretsar för "Galten" och notan för detta handlar om flera hundra miljoner. Ett antal av dessa bilar är stationerade utomlands för planerad samverkan med andra nationers krigsäventyr.)
Den här nya inriktningen av svensk utrikespolitik till att bli militärt-aggressiv är kopplad till Carl Bildts mångåriga samarbete med en av hans mentorer, Zbigniew Brzezinski, "arkitekten" som tillsammans med den ökände Henry Kissinger och George Soros formar den amerikanska globala politiken. Brzezinski skrev för ett par år sedan boken "The Grand Chessboard" som av internationella recensenter kallats "2000-talets Mein Kampf" och som obegripligt nog aldrig debatterats i vårt land. I boken beskrivs utförligt hur USA tillsammans med EU ska inringa Ryssland-Kina för att garantera de närmaste 50-100 årens behov av olja och strategiska metaller och andra råvaror som ska säkerställa den anglo-amerikanska världens herravälde.
På sid 84 står det bl a "I praktiken är det faktiskt svårt att föreställa sig ett enat Europa utan en allmän säkerhetspolitisk lösning tillsammans med Amerika. Av detta följer att stater som påbörjar förhandlingar om medlemskap i EU automatiskt ska underförstås också som ingående i NATO:s skyddsnät." Han fortsätter med beskrivning av ett stegvis uppbyggande av den US-Europeiska pakten där bl a punkt nr 3 låter så här: "De baltiska staternas inträde (i NATO) kommer då att även tvinga Sverige och Finland att ansöka om NATO-medlemskap."
Brzezinski/Kissinger/Soros höll också i trådarna för de s k orange revolutionerna i Georgien och Ukraina och få svenskar torde ha fattat att den myckenhet orange ballonger som prydde "alliansens" valkampanj också var en del av ett mycket större spel där Trilateralmedlemmen och Bilderbergveteranen Carl Bildt spelar vad han själv beskrivit som "en historisk roll", där i förlängningen dagens nationalstater är avskaffade och omvandlade till provinser i en global världsordning under FN:s ståthållarskap.
Fredrik Reinfeldt som tillsammans med bl a Carl Bildt deltog i den årliga Bilderbergkonferensen 2006 fick sina direktiv för den roll som Sverige tilldelats i skapandet av det som internationellt beskrivs som "The New World Order" (kolla f ö på www.bilderberg.org och läs flera års deltagarlistor och vilka svenskar som är regelbundna eller sporadiska deltagare. På denna sida finns också intressanta artiklar om de beslut som tagits under tidigare års möten och som med stor precision genomförts sedan deltagarna återvänt till sina hemländer.)
Intressant är också att debatten kring de förmodade mutorna i samband med JAS-Gripen-affärerna försvann från media i Sverige. Brittiska media vet att berätta att den hemlighetsfulle "agenten" greve Alfons Mensdorff-Pouilly strax efter flygplansaffärerna köpte slottet Dalnaglar Castle i i Pertshire, Skottland. Alfons är gift med en minister i den österrikiska regeringen och han har också figurerat i affärer med stridsflygplanet Eurofighter. I SVT:s program om mutmisstankarna frågade reportern en pensionerad österrikisk flygvapenofficer varför en österrikisk greve har starka intressen i Tjeckiska flygplansköp. Reportern fick inget svar. Vad som är känt är emellertid att ätten
Mensdorff-Pouilly har flerhundraåriga kopplingar till flera kungahus i Europa och medlemmar av släkten har varit högt uppsatta personer i bl a den Österrikisk-Ungerska dubbelmonarkin där Tjeckien ingick som en provins. Vanliga svenska dussinpolitiker på riks- eller regeringsnivå är skrämmande okunniga om hur världen ser ut och vilka som egentligen drar i trådarna bakom kulisserna. Det går heller inte att räkna med kunskap bland den svenska allmogen som till största delen rusar runt i sitt ekorrhjul som ränteslavar i en kreditekonomi som finansierar det stora flertalets livsföring. Svenska media hjälper då heller rakt inte till med någon oberoende bevakning av vad som sker, så myten om den "granskande tredje statsmakten" har för länge sedan gått i graven.
Det finns ett talesätt som säger att en nation har den ledning som invånarna förtjänar, och det ligger snubblande nära att vi befinner oss i detta läge. Den engelske författaren Roland Huntford skrev för några år sedan boken Det blinda Sverige (eng titel: The New Totalitarians) där han karakteriserade svenskarna som ett folk
som företer alla tecken på inlärd hjälplöshet och har en märklig syn på staten som alla goda gåvors givare. När denna inställning blir en nedärvd egenskap hos en generation så är det tveksamt om det är någon ide att väcka en nation till besinning utan då kanske det är enklast och lugnast att låta massorna förbli i det stadium då man programmerats att älska sin träldom?
Jan-Ola Gustafsson
UUAA Radios parallella universum
Jag får varje vecka mängder av långa, engagerade, viktiga och kunniga brev och kommentarer från läsare och lyssnare. Vissa är bara tankar och tips, medan andra är fullfjädrade artiklar, som förtjänar att publiceras i en eller annan form.
"Får vi lov" tänkte jag skulle bli det forumet.
Det kommer inte att bli helt enkelt att driva det, det inser jag. Jag kommer att ställa mycket rimliga krav på stilistik och språk, men desto högre krav på vikt och substans. Så här följer en kort lista med de grundkrav jag kommer att ställa för artiklarna här.
1. Detta är inget öppet forum. Jag publicerar enväldigt, men med författarens tillstånd, det jag tycker är viktigt och intressant. Språket ska företrädesvis vara på svenska.
2. Det som publiceras ska vara allmängiltigt, alltså inte bara handla om privata problem och bekymmer. Det ska belysa samhällets maktstruktur och våra politiska, andliga och ekonomiska ledares verkliga agenda. Det är inte till för att förespråka eller rekrytera till några politiska, religiösa eller ekonomiska sammanslutningar, kommersiella verksamheter eller insamlingar. Jag kommer däremot att tillåta länkar till sådant jag anser väsentligt, men bara om länkarna tydligt förklaras. (Ex. Klicka här för att komma till namninsamlingen/stödföreningen eller liknande.)
3. Jag kommer att eftersträva ett korrekt och anständigt språk, men på grund av ämnets karaktär anser jag att både vissa personangrepp och kraftord mot offentliga personer ibland kan vara befogade.
4. Jag har ingenting emot att artiklar publiceras anonymt eller under pseudonym, men bara i undantagsfall kommer jag att publicera material av någon som jag personligen inte kan kontakta vid sidan av, alltså via e-post eller telefon.
5. Om du skickar material till mig för publicering här på Får vi lov, kom ihåg att detta är något jag gör ensam på min fritid för att jag tycker det är viktigt. Om det du skriver ABSOLUT måste komma ut, så rekommenderar jag att du även kontaktar andra media eller startar din egen blogg.
6. Adressen till mig hittar du längst upp till höger i fönstret, eller också kan du klicka på kuvertsymbolen i kommentarsrutan under varje artikel.
Välkommen att höra av dig!
Hälsar Mikael Wälivaara
"Får vi lov" tänkte jag skulle bli det forumet.
Det kommer inte att bli helt enkelt att driva det, det inser jag. Jag kommer att ställa mycket rimliga krav på stilistik och språk, men desto högre krav på vikt och substans. Så här följer en kort lista med de grundkrav jag kommer att ställa för artiklarna här.
1. Detta är inget öppet forum. Jag publicerar enväldigt, men med författarens tillstånd, det jag tycker är viktigt och intressant. Språket ska företrädesvis vara på svenska.
2. Det som publiceras ska vara allmängiltigt, alltså inte bara handla om privata problem och bekymmer. Det ska belysa samhällets maktstruktur och våra politiska, andliga och ekonomiska ledares verkliga agenda. Det är inte till för att förespråka eller rekrytera till några politiska, religiösa eller ekonomiska sammanslutningar, kommersiella verksamheter eller insamlingar. Jag kommer däremot att tillåta länkar till sådant jag anser väsentligt, men bara om länkarna tydligt förklaras. (Ex. Klicka här för att komma till namninsamlingen/stödföreningen eller liknande.)
3. Jag kommer att eftersträva ett korrekt och anständigt språk, men på grund av ämnets karaktär anser jag att både vissa personangrepp och kraftord mot offentliga personer ibland kan vara befogade.
4. Jag har ingenting emot att artiklar publiceras anonymt eller under pseudonym, men bara i undantagsfall kommer jag att publicera material av någon som jag personligen inte kan kontakta vid sidan av, alltså via e-post eller telefon.
5. Om du skickar material till mig för publicering här på Får vi lov, kom ihåg att detta är något jag gör ensam på min fritid för att jag tycker det är viktigt. Om det du skriver ABSOLUT måste komma ut, så rekommenderar jag att du även kontaktar andra media eller startar din egen blogg.
6. Adressen till mig hittar du längst upp till höger i fönstret, eller också kan du klicka på kuvertsymbolen i kommentarsrutan under varje artikel.
Välkommen att höra av dig!
Hälsar Mikael Wälivaara
Subscribe to:
Posts (Atom)